Den japanska musiken har länge associerats med olika stereotyper. Vissa säger att musiken handlar om en svåråtkomlig och annorlunda traditionell musik medan, andra säger att musiken gör sitt yttersta för att imitera de västerländska genrerna, vilket har lett till att det utvecklats till ett ”cover-land”.
”Japanese Traditional Musik” är ett album som kom ut år 2009, det har den japanska flöjten shakuhachi som huvudinstrument, men första låten innehåller en hel del västerländska stråkharmonier och det tredje spåret är en så kallad popgitarr-rundgång.
Men trots detta går det att säga att japanerna har tagit mer initiativ inom musikkulturen och utvecklat sin egen stil inom musiken. Det finns idag flera olika genrer och stilar i den japanska musiken, här kommer vi dock fokusera på den traditionella.
Den traditionella musiken
I den traditionella musiken i Japan finns det två huvudgenrer. Den första är shomyo, vilket går att beskriva som en typ av hymn inom buddhismen. Genren används främst inom shingon- och tendaisekterna. Det finns sedan två typer av shomyo, rikkyoku och ryokyoku. Båda typer beskrivs både som lätta respektive svåra att komma ihåg.
Shomyo-genren använder sig av den pentatoniska yo-skalan.
Gagaku är en annan genre, en sorts hov-orkestermusik. Här används också yo-skalan och både gagaku och shomyo tros härstamma från Naraperioden, mellan år 710 – 794 e.Kr.
Det finns även andra genrer som bör nämnas inom traditionell japansk musik. Honkyoku är den genre som kanske främst tillämpar det japanska instrumentet shakuhachi. Honkyoku växte fram redan under 1200-talet och spelades av zenmunkar. Det var en del av suizen vilket är en zenbuddhistisk metod till att nå upplysning genom att blåsa i shakuhachi (den traditionella japanska flöjten).
