Musikens historiaMusikens historia
Svenska popartisterSvenska popartister
Musik i Kina
Kina anses ha varit landet som var först med det mesta, nya teknologier, kunskaper och så vidare. Musik är ytterligare en del som sägs ha funnits i Kina sedan en lång tid tillbaka. Vare sig de var de första med att bruka instrument och liknande är väldigt svårt att svara på. Det går att spåra musiken långt tillbaka och efter att ha gjort en del forskning tror man att Kina hade en riktig musikkultur redan för över 3000 år sedan, under Zhou-dynastin. Man tror inte bara att Kina hade en musikkultur på den tiden, utan att kulturen även var väldigt välutvecklad.
Musiken idag utvecklas ständigt, men de äldre traditionerna i Kina verkar vara starka nog att stanna kvar framöver. När vi pratar om Kinas musik och tänker på landets storlek kan vi börja med att dela upp musiken i ett antal kategorier.
Traditionell musik – instrument
Den kinesiska musiken spelas på flera olika instrument. Det kan röra sig om ett ensamt instrument, som guqin, eller en ensemble av flera instrument som ackompanjerar soloinstrumentet. I instrumentensemblen återfinns stråkinstrument, gongar, cymbaler, stränginstrument och flöjter. De allra äldsta instrumenten som går att förknippa med Kina är dock guqin och bambuflöjten.
Folksånger samt vokalmusiken har även en väldigt stark tradition i Kinas kultur. Det finns dessutom en standardiserad orkester som skiljer sig en del från den västerländska i det att den innehåller inga bleckblåsinstrument, utan innehåller knäppta stränginstrument. Några av de vanligaste instrumenten i Kinas orkester är guan, dizi (träblåsinstrument), junghu, erhu (stråkinstrument) och guzheng samt guqin (knäppta stränginstrument). Den kinesiska musiken följer många gånger den femtoniga skalan, eller ”den femtoniga pentatoniska skalan” som den egentligen heter. I de södra delarna av Kina är dock musiken många gånger mer melodisk och lugnare jämfört med de norra delarna av landet.
Kinas musik – Han
Över 90 % av befolkningen i Kina anses vara Hankineser. Musiken som Han knippas med är heterofonisk, vilket betyder att samma melodi framförs flera gånger i rad, i olika varianter. Hanmusiken anses vara en betydelsebärande konst, många säger att musiken är väldigt lik kinesiska, alltså språket. Hanmusiken innehåller många gånger glissando mellan sina toner, och i vissa fall används det även vokalmusik. Det är dock viktigt att notera att man inte ackompanjerar vokalisten, utan det är tvärtom.
Folkmusiken
Han-folkmusik är vanlig att stöta på under till exempel begravningar och bröllop. Vid tillställningarna hörs ofta mungiga och suonan.
I norra delarna av landet består ensemblerna många gånger av sunoa, dizi, mungiga och andra slagverk. Det är inte ovanligt att folk beskriver musiken i Norra Kina som en aning ”råare” jämfört med musiken i södra Kina.
Kinesisk Opera
Den kinesiska operan är väldigt populär och har varit det i flera århundranden. Vokalmusiken som förekommer i operan är ofta på en högre tonhöjd och ganska gäll. Sången ackompanjeras vanligtvis av träblåsinstrument och olika stråkinstrument. Operan har även imponerat på västvärldens opera.
Kubansk musik
Kuba är väldigt känt som ett riktigt musikland. Den kubanska musiken, som ofta har rötter från slavhandel och kolonialismen, innefattar en rad olika former och genrer. Många av dessa genrer är dessutom etablerade och erkända på världsmusiks-marknaden.
I många fall handlar den kubanska musiken om sammansmältningar av musik som har spanska rötter och/eller afrikanska rötter. Dessa influenser har sedan lett till att det skapats nya musikformer på ön. Kubas urinvånare utrotades tyvärr så vi vet inte särskilt mycket om deras traditioner inom musiken.
När spanjorerna utvandrade till Kuba tog de med sig flera europeiska danser, som paso doble, minuet och fandango. De tog även med sig notskriften från väster och den klassiska gitarren. En del av spanjorerna hade även med sig slavar från Afrika som också tog med sig musiktraditioner, som claves och cajón, två unika instrument. När det kommer till de musikaliska elementen tog afrikanerna med sig polyrytm/rytm och européerna melodier. Dessa influenser har lett till att den kubanska musiken blivit en stor succé.
Olika genrer
Habanera
Habanera är den största och mest välkända musikgenren som går att förknippa med Kuba. Det är speciell kubansk dansstil och musik som uppkom i början på 1800-talet efter en fransk-haitisk kontradans. Stilen spred sig vidare till Europa där den blev väldigt populär. Därefter har habanera kommit till att förknippas mer med Spanien, och Katalonien, trots att den utvecklades på Kuba.
Det som kan göra genren lite förvirrande är att vissa beskriver den som en långsam musikstil och danssolo, medan andra beskriver att den har ett väldigt snabbt tempo och en organiserad dans.
En av de första populära låtarna inom genren var La Paloma som skapades av Sebastián Yradier.
Son
En annan välkänd genre som går att associeras med den kubanska musiken är son. Det går att säga att genren är för kubanerna, som sambon är för brasilianarna och tangon för argentinarna. De vanligaste instrumenten i genren är kontrabas, claves och spansk gitarr, men framförallt är det tres, en kubansk gitarr, som går att koppla med genren. Son är en väldigt dansvänlig musikstil med en distinkt och synkoperad rytm.
Timba
Timba, eller kubansk salsa, som det ofta kallas, är ytterligare en populär genre i Kuba. I genren kan man höra instrument som gitarr, piano, trombon, trumpet och Conga-trumman. Timba är dessutom en väldigt dansvänlig genre med härlig rytm.
Japansk musik – traditionell musik
Den japanska musiken har länge associerats med olika stereotyper. Vissa säger att musiken handlar om en svåråtkomlig och annorlunda traditionell musik medan, andra säger att musiken gör sitt yttersta för att imitera de västerländska genrerna, vilket har lett till att det utvecklats till ett ”cover-land”.
”Japanese Traditional Musik” är ett album som kom ut år 2009, det har den japanska flöjten shakuhachi som huvudinstrument, men första låten innehåller en hel del västerländska stråkharmonier och det tredje spåret är en så kallad popgitarr-rundgång.
Men trots detta går det att säga att japanerna har tagit mer initiativ inom musikkulturen och utvecklat sin egen stil inom musiken. Det finns idag flera olika genrer och stilar i den japanska musiken, här kommer vi dock fokusera på den traditionella.
Den traditionella musiken
I den traditionella musiken i Japan finns det två huvudgenrer. Den första är shomyo, vilket går att beskriva som en typ av hymn inom buddhismen. Genren används främst inom shingon- och tendaisekterna. Det finns sedan två typer av shomyo, rikkyoku och ryokyoku. Båda typer beskrivs både som lätta respektive svåra att komma ihåg.
Shomyo-genren använder sig av den pentatoniska yo-skalan.
Gagaku är en annan genre, en sorts hov-orkestermusik. Här används också yo-skalan och både gagaku och shomyo tros härstamma från Naraperioden, mellan år 710 – 794 e.Kr.
Det finns även andra genrer som bör nämnas inom traditionell japansk musik. Honkyoku är den genre som kanske främst tillämpar det japanska instrumentet shakuhachi. Honkyoku växte fram redan under 1200-talet och spelades av zenmunkar. Det var en del av suizen vilket är en zenbuddhistisk metod till att nå upplysning genom att blåsa i shakuhachi (den traditionella japanska flöjten).
Renässansen
Det var cirka år 1450 till 1600-talet som renässansen pågick, även om det är rätt svårt att sätta de exakta datumen för eran. ”Renässans” betyder pånyttfödelse och tidperioden förknippas en hel del med viljan att lära sig mer om sig själv, sin kultur, världen och utforska dessa i sin helhet. Under denna tidsperiod tog man flera initiativ på att kartlägga stora delar av världen och försöka besvara existensens alla frågor. Detta inspirerades av de gamla romarna och greker, vars idéer och driftighet sågs som någonting att sträva efter.
Under den här tiden var det flera personer som lyckades skapa sig ett namn i historien. De mest kända är nog Christofer Columbus, en upptäckare, Nicolaus Copernicus, en matematiker och astronom samt den kända konstnären Leonardo da Vinci.
Musiken under renässansen fokuserade inte lika mycket på instrumental musik som tidigare utan mer på vokalmusik. Instrumenten var fortfarande inte särskilt utvecklade och väldigt dyra. Det viktigaste med musiken under renässansen var orden och musikens förhållande till varandra.
Några av de viktigaste kompositörerna från tidsperioden är bland annat Giovanni Pierluigi da Palestrina, Thomas Tallis, Palestrina och Tomás Luis de Victoria. De var som störst under 1500-talet.
Musik under Barocken
Det var på 1600-talets början som barocken tog över från renässansen. Processen tog dock många år och det sägs att barocken pågick mellan 1600-talet fram till 1750-talet. Barocken sista år anses dessutom vara den tiden då en av musikhistoriens mest kända kompositörer gick bort, Johann Sebastian Bach.
”Barock” anses härstamma från det portugisiska ordet barocco och syftar på en pärla som är oregelbundet formad. Termen användes till en början främst inom arkitekturen och konsten, det syftade då på en rikligt dekorerad och pompös konstform.
När det kommer till musiken under barocken skedde det mesta av utvecklingen i Italien, Tyskland och Frankrike. Det var dessutom på hovet och kyrkans beställningar som musiken skapades.
Barocken var dessutom tidperioden då några av de största tonsättarna var verksamma, som Bach, Vivaldi, Monteverdi och Purcell.
Barockens musik bestod dessutom av fler instrument jämfört med tidigare musik. De vanligaste instrumenten var bland annat blås- och tangentinstrument, orgel, klaverinstrument samt cello och fiol. Kyrkomusiken som var populärast under renässansen togs över av Opera. Operan användes som en slags protest mot den tidigare musiken.
Det var även vanligt att man ville uttrycka mycket dramatik och drama med sin musik på den tiden.
Lars Winnerbäck
En av de största svenska popartisterna, som håller sig till musik på svenska, är Lars Winnerbäck. Trots att han idag är en väldigt framgångsrik musiker var vägen dit väldigt lång. Winnerbäcks debutskiva gavs ut på ett skivbolag som han, tillsammans med vänner, startade.
År 1997 kom Winnerbäck i kontakt med Johan Johansson och Stefan Sundström som hjälpte honom genom att medverka på andra skivan. De tog även med honom på sin turné ”Bland skurkar, helgon och vanligt folk, två år senare.
Winnerbäcks långa väg till toppen ledde till att han skaffa sig en lojal grundpublik.
Fjärde skivan han gav ut ledde till att Winnerbäck tilldelades ett Bellmanpris. Därefter började det riktigt rulla på. Han gav ut ytterligare en skiva i början på 2000-talet och åkte sedan på en turné runt om i landet. Därefter valde han att ta en kort paus men kom tillbaka med ”Söndermarken”, en skiva som ledde till att han fick åka på en slutsåld turné. Efter det har han fortsatt att släppa flera skivor och samarbetat med andra framgångsrika artister.
För alla som följt Lars Winnerbäcks karriär sedan starten kan det vara svårt att förstå att de första skivorna är skrivna av samma person som den man som idag är känd som Lasse med svenska folket. Själva framgången han haft är dock inte lika svår att förstå, Winnerbäck har nämligen en riktig förmåga att skriva texter som är en kombination av lättillgänglighet och komplexitet med melodier som går in i hjärtat. Dessutom går det att beskriva honom som en förnyare av popbranschen i Sverige, framförallt genom att sammanföra vistraditionens berättartradition med ett användande av de folkkära karaktärerna.
Broder Daniel
Broder Daniel är en svensk musikgrupp som bilades på slutet av 1980-talet. Dock dröjde det fram till slutet av 1990-talet innan de blev exponerade för en större publik. Det var tack vare att tre av låtarna från gruppen användes i filmen Fucking Åmål. Gruppen gick därefter från att vara ett mindre indieband till att bli bandet på det svenska folkets läppar.
Succén fortsatte med att Broder Daniel spelat i Sen Kväll med Luuk. Det ledde till att låten Shoreline började efterfrågas på uteställen. ”Spela Shoreline” blev snart ett uttryck som därefter ledde till en rörelse vilket i sin tur ledde till att det sattes upp en minnessten med texten ”Spela Shoreline” i Slottsskogen av två konstnärer.
Bandet valde att lägga ner år 2008 efter att Anders Göthberg tog sitt liv. De spelade en sista konsert som hyllning till honom på Way Out West. Konserten var en väldigt känslosam stund för både publik och band. Konserten släpptes sedan som dokumentärfilm, When we were winning, året därpå.
En rolig fakta för alla intresserade är att mellan åren 1989-1994 var Håkan Hellström medlem som trummis i Broder Daniel. Han var även med som basist mellan åren 1998 till 2002.
Få svar på dina frågor om hemsidan genom att fylla i kontaktformuläret.
